måndag 25 maj 2009

Brian Yuzna Back To Back: Aliens vs Animators -- TKO

Efter att ha sett gamle Yuznas Society igen (och uppgraderat utgåva till på köpet) blev jag lite mer sugen på denna herres alster, så jag köpte ett par filmer från Ginza för busspengarna och tänkte återuppleva gamla bortglömda filmupplevelser:




Beyond Re-Animator som jag såg på hyrdvd från Lovefilm och Progeny som var en av de absolut sista vhs-kassetterna jag satte i en videospelare överhuvudtaget. Eftersom jag avgudar Re-Animator och hyser för uppföljaren Bride of Re-Animator stor respekt hade jag funderat på om jag skulle reagera annorlunda på Beyond om jag gav den en chans till, nu när jag sedan länge sett Bride... Men jag hade faktiskt fel: Den tredje filmen i serien om Herbert West är alltför långt borta för att det ska kännas okej; tretton år har Jeffrey Combs suttit i fängelse sedan tvåan och borta är nu inte bara Barbara Crampton utan även de tu gyllene Bruce Abbott och David Gale. Avsaknaden av både Wests högra hand och sämre huvud gör förutsättningarna urusla för att fortsätta med samma koncept igen.




Istället har Yuzna fått in en riktigt trist snorunge som blivande kompanjon till Dr. West, vid sidan om en urblekt och vampig blondin, samt en fängelsedirektör som är långt ifrån sin trevliga rollprestation i en viss vampyrfilm av Vicente Aranda. Utöver den fattiga rollistan av protagonister och antagonister funkar inte riktigt gore- och effektscenerna som man skulle önska; kanske är det Screaming Mad George som inte är på humör, eller så är det bara regissörens fel?




Det som emellertid lite räddar den här soppan från slasken är den svarta humorn och den egensinniga absurdism som Brian Yuzna ändå så flitigt håller fast vid, vilket är tur det. Kronon på verket i filmen är helt undantagslöst slutvinjettens Fight Club Premium mellan en gnagare och en seruminjicerad soldathjälm; det är i sanning ett par scener som helt klart klubbar dildo med attrappen i Jim Muros Street Trash - det ni!




Den andra filmen var, som tidigare nämnt, Progeny. Det är en film som skiljer sig en hel del från det mesta han är känd för som regissör; den här är mycket mer fokuserad på krypande stämning och kusliga föraningar - dvs. den är helt och hållet subtil i sin utformning och liknar mer ett bra Arkiv X-avsnitt än något annat. Arnold Vosloo spelar en läkare som inte kan få barn med sin hustru och en natt upptäcker han efter sexakten att han "förlorat" två timmar som han inte kan redogöra för; hans hustru ligger frusen intill honom och senare upptäcker de att hon är gravid, men det är inte vilket barn som helst, eller...?






Detta är emellertid bara början på en sinnesförförvridande nattmara av alltför sällan skådad art. I litterär form hade det varit en kombination mellan Whitley Striebers närkontakter och Ramsey Campbells krypande mardrömmar. Må vara att Vosloo känns väldigt träig i sin rollprestation och att hans dialog känns alltför rationaliserande, men helheten som byggs upp kring parets upplevelser och hur de formas av dessa är väldigt ändamålsenligt uppbyggd med kalla kårar som kulmineras med ren skräck. Som tittare ställs vi obönhörligt inför valet om våra karaktärer inte är vid sina fulla sinnen eller verkligen är offer för utomjordingarnas fasansfulla experiment.




Progeny är så olik mina andra favoriter av Yuzna, Society och Bride of Re-Animator, i hela sin varelse, även om det ändå andas en hel del årgångs-Yuzna över denna lilla skapelse. Kontrasten mot Beyond Re-Animator är i vilket fall knivskarp (för att inte ta till kraftuttryck), både innhållsmässigt och i själva upplevelsen och resultatet är till det klart bättre - må det kanske vara för att vännen Stuart Gordon tog tag i manuset? I övrigt vill jag nämna att, utöver den kvinnliga huvudrollen som är mycket välspelad, gör Brad Dourif som vanligt en heltigenom hederlig insats som den insnöade och neurotiske Dr. Clavell och allas vår mysige mustaschfarbror Wilford Brimley är med på ett hörn som den förnuftige och hjälpsamme Dr. Weatherly.




Progeny är ett bortglömt litet russin i kakan som väl bör ses av både fans av Brian Yuzna såväl som övriga horrorfantaster; jag rekommenderar den exempelvis som förfilm till en Sci-Fi/Horror-kväll som senare skulle kunna innehålla lite mer udda och tuffare filmer som Xtro, Forbidden World och Galaxy of Terror...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar