My Greatest Novels Revisited # 3 -- Jack Ketchum's THE GIRL NEXT DOOR

You think you know about pain?


Talk to my second wife. She does. Or thinks she does. She says that once when she was nineteen or twenty she got between a couple of cats fighting. [...] Thirty-six stitches I think she said she got. And a fever that lasted days.

My second wife says that's pain.

She doesn't know shit that woman.



Det var, vill jag minnas, ett tidigt 2001 och jag var inte särskilt kry den kvällen i väntrummet på jourläkarcentralen när jag började läsa den senaste boken av en författare jag då aldrig läst tidigare. The Lost lydde titeln och som auteur stod en man vid namn Jack Ketchum (1946-), ett nom de plume för Dallas William Mayr (Thomas Edward Ketchum, senare känd som "Black Jack Ketchum", var en kofösare i Western som blev en känd mördare och tågrånare som hängdes 1901). Närmast alltid är det av en ren händelse, en slump, man överhuvudtaget får vetskap om en författare som man senare kommer att fastna för och följa; så var det med Stephen King (hade inte morsan prenumererat på sina bokklubbar, så...), så var det med Clive Barker (tacka Katedralskolan!), Bentley Little (tacka RLK!), Graham Masterton (tacka utlandssemester med morsan!) och så kommer det att förbli. Som med Bentley Little hade jag fått fram namnet Ketchum när jag var inne på Steve Gerlachs fansajt över den nu hädangångne Richard Laymon (RIP! 1947 - 2001). Jag kollade upp böckerna som fanns tillgängliga och fastnade först för just The Lost. Efter denna fick jag emellertid blodad tand och kom att läsa ett flertal andra böcker och noveller av denna subversiva och genialiska konstnär: Off Season, Offspring, Right To Life, She Wakes och Peaceable Kingdom. Ändå är det inte någon av dessa verk som jag ska fokusera på i detta inlägg -- nej, jag ska skriva om och kring den allra bästa av dem, The Girl Next Door (1989), en roman som kanske mer än någon annan skakat om mig och som kanske tillhör de två, bästa böckerna jag någonsin läst i mitt liv.






Nuförtiden är det enklare att få tag på flertalet av Ketchums böcker; det går att surfa in på Bokus eller Adlibris och få dem relativt billigt om man fokuserar på vanlig pocket (de inbundna utgåvorna är desto dyrare). Men för några år sen var det närmast omöjligt för mig att få tag i vissa böcker, som just Girl Next Door eller Bentley Littles The Ignored (som även den ganska nyligen kommit i nyutgåva på pocket). Jag minns hur jag satt överallt på datorerna och läskade mig med recensioner, kommentarer och illustrationer från extremlimiterade specialutgåvor. Aldrig att jag hittade någon lättillgängligt och prisvänligt alternativ. En gång köpte jag faktiskt boken på en svindyr amerikansk sajt, men fick aldrig hem boken och pengarna brann även dem inne. Vid ett annat tillfälle under hösten 2001 satt jag som lärarpraktikant vid en elevdator och surfade efter denna bok i vad som kände som flera timmar. Det verkade hopplöst. Men som med Littles bok ett år tidigare fick jag till slut under sensommaren 2002 äntligen tag i en utgåva från Adlibris; det var en nyligen importerad inbunden sak för strax under 300 pix inklusive frakt -- klart att jag köpte den direkt!







Jag minns så väl första dagen jag började läsa i denna så hett eftersökta bok; det var en solig morgon när jag satt i bilen vid samåkningsplatsen och väntade på att poola till mitt första lärarjobb. Sedan kunde jag inte släppa den. Det är den sedan länge vuxne David som utifrån sitt eget perspektiv berättar historien om en fruktansvärd händelse i sin barndom; det hela utspelar sig i en amerikansk förort på 1950-talet. Huvudpersonen introducerar oss till sina barndomsvänner och snart får vi veta hur några av barnens mamma, alkoholisten Ruth, har skaffat sig tillit och makt bland ungdomarna som kan få springa in hos henne och leka fritt och ta i hur hårt och tufft de vill. Så kommer Meg och hennes lillasyster Susan till Ruth för att bo där och det är då som The Girl Next Door tar fart på allvar. Några av er har kanske redan läst den och några fler har säkert sett filmen med samma namn, så jag ska inte gå in på djupet i själva handlingen; för er som inte läst boken ska se till att göra det så fort som möjligt och då kan inte jag skriva en massa spoilers här...





Hursomhelst: The Girl Next Door är en berättelse som bygger på verkliga händelser (som ett antal andra Ketchum) och den här gången rör det sig om fallet med Sylvia Likens och Gertrude Baniszewski; Sylvia och hennes syster Jenny, vars föräldrar jobbar på en kringresande cirkus, blir lämnade i 7-barnsmamman Gertrudes vård för en summa pengar, men istället för att ta hand om barnen misshandlar hon dem och förgriper sig våldsamt på Sylvia och låter tillochmed hennes egna barn och deras kompisar delta i övergreppen. Mycket har skrivits om dess hemskheter och ett antal filmer har gjorts, men när det gäller Ketchums bok och filmen som bygger på hans bok är båda mycket mer fiktiva än sina föregångare och samtida skildringar. Ketchum bryr sig inte om några fakta kring rättegången etc. utan fokuserar helt och fullt på att tolka händelserna kring David, kompisarna, Ruth och Meg. Det handlar alltså inte om en skildring av fallet Likens som sådant utan en skönlitterär tolkning av verkliga händelser, men det är just det fiktiva förhållningssättet som gör alltihop så mycket hemskare, än att bara följa vittnesmål och kalla fakta.






Jack Ketchums roman skiljer sig främst från det verkliga fallet i att allt utspelar sig i en 50-talsmiljö, till skillnad från 60-talet, och det är ett medvetet drag från författaren i det att han verkligen vill ge oss läsare en bild av hur Amerika fortfarande var ett drömmarnas och förhoppningarnas land (före JFK, före Grisbukten och Vietnam osv.) där oskuldsfullheten plötsligt blir nedfläckad, förförd och fördärvad, vilket så professionellt och engagerande utmålas i barnens grymma lekar, Ruths tillåtande och de andra föräldrarnas tysta (o)vetskap.

När det gäller karaktärerna får vi en utförlig bild av såväl berättaren David som Ruth och Meg. David och hans kompisar (flera av dem är Ruths barn) leker "Commando" där det vinnande laget får binda förloraren och göra vad de vill med honom eller henne; de har mer eller mindre allvarliga hyss för sig, men det finns inget som förberett varken David eller de andra barnen om vad Ruth slutligen har i tankarna och vilken roll de själva kommer att spela i den fruktansvärda och skoningslösa lek som flerbarnsmamman initierar och låter eskalera. De vet nog att det är fel, det de gör, men Ruth har givit sitt tillåtande och då är det fritt fram att göra vad man vill med Meg. Ruth är initiativtagaren och den som bär det yttersta ansvaret för allt som utspelar sig i källaren i hennes hem; hon är mångdubbelt skyldig eftersom hon förleder sina barn och deras kamrater att begå obegipliga handlingar mot Meg; hon reduceras till ett djur som kan behandlas hursomhelst. David, berättaren, är den mest intressante eftersom man måste utgå från hans vittnesmål och fylla ut luckorna utifrån hans synvinkel. Han blir kär i Meg direkt när de träffas vid ån ocn ofrivilligt blir han både offer genom systrarnas lidande och förövare i det att han inte vill, kan eller vågar sätta sig upp mot auntie Ruth, innan det är försent. Tillsammans med David är Meg den person man sympatiserar mest med; det är inte bara för att hon är det är hon utsätts, utan för att hon verkligen är den starka hjältinnan som inte viker sig trots allt -- kanske är det mest tragiska att stolthet och mod leder till största elände och lidande för henne.





Slutligen är det dock bara David som är kvar, ensam att bära på skulden av att han kanske kunde ha gjort mer och vågat göra det tidigare. Kanske kan vi förstå honom och de andra ungdomarna: "De var ju bara förledda barn och vi vuxna gjorde inget; vi låtsades som vi inget visste..." Kanske kan han förlåta sig själv, men han kommer alltid att känna... smärtan...



You think you know about pain?