Någonting är fel i Potter's Bluff - fruktansvärt fel!

Frilansfotografen George anländer till det lilla kustsamhället Potter's Bluff för att ta lite natursköna bilder av stranden. Vi vaggas in i ett avkopplande tillstånd med vågornas skvalp och softig musik. Så fångar kameralinsen in en vacker, ung kvinna (Lisa Blount) och fotografen blir helt tagen och glömmer sitt uppdrag. Istället börjar han fotografera Lisa som lockar honom till sig. Då ertappas George av ett gäng män och kvinnor ur lokabefolkningen - de slår ner honom och bränner upp honom. Det är en överraskande och delvis chockerande scen, vilken har ett ändamålsenligt syfte som uppenbarar sig längre fram i filmen. Sheriffen Dan (James Farentino) upptäcker hans sönderbrända kropp i ett utbränt bilvrak. Fotografen är knappt vid liv, men utsätts slutligen för nådastöten på sjukhuset av syster Lisa i en oförglömlig sprutscen som senare kopierades fräckt av den gamle snuskräven Jess Franco.

Fler människor går en våldsam död till mötes och det är samma ortsbor som står för traktens decimering. Dan ser ett mönster med att offren vanställts och börjar samtidigt tvivla på att fotografen George dött i det där bilvraket. Han ställer några frågor till den egendomlige och läskigt komiske begravningsentreprenören Dobbs, som har en sjuklig mani på att piffa upp folk som blivit mer eller mindre mosad köttfärs, men får ingen större hjälp på traven. När sheriffen kör hem en kväll krockar han med en man som försvinner från platsen. Kvar blir endast det makabra fyndet av en avsliten arm. När han dagen därpå kollar armen med sin rättsläkare visar det sig att armen tillhört en person som varit död flera månader. Lättare blir det inte för Dan när hans fru verkar undervisa sin skolbarn i svartkonst och att den stendöde fotografen George är en av de mördade som syns spatsera runt i stan - livs levande!

Gary Sherman (regi) och Dan O'Bannon (screenplay) ligger bakom denna film vid namn Dead & Buried från 1981. Som tagline står det "The writers of ALIEN... ...bring a new terror to Earth.", men strunta i Alien, utan fokusera bara på filmen självt - den behöver ingen draghjälp från någon annan film överhuvudtaget. Känslan i Dead & Buried är spänningsmättad till bristninggränsen när den känslokalla och till synes livlösa massan övermannar, fogograferar och slutligen tar kål på sina stackars offer. Handlingen utspelar sig dock i ett ganska lagom tempo mellan koncentrationerna av våld och effekter. Det är helt i lagom takt för att man ska hinna känna sig riktigt illa till mods när man så småningom börjar ana vart det barkar hän. Och det är då man får den slutgiltiga chocken - som jordgubben på tårtan.

Dead & Buried är ytterligare ett lysande släpp från Blue Underground. Det går inte att sluta älska den här filmen: Stämning och atmosfären är på topp; manus, regi och foto är i sämsta fall helt i sin ordning; skådespelarnas insatser är på topp - vi bjuds på den ena karaktären efter den andra och för de som gillar Robert Englund blir man nog inte besviken i en av hans tidigare roller innan han blev Freddy med alla. Ett litet aber med filmen är att de annars så välgjorda effekterna störs av en alltför iögonfallande sämre sådan; detta är fallet med rättsläkarens död och tyvärr tycker jag det kommer upp och visas på ett sådant sätt att det klart stör helhetsintrycket. Emellertid må det kanske vara hänt, när allting annat är så skönt med filmen.