10 Painful Moments of Maestro Lucio Fulci!

So it goes...

1. New York Ripper: Daniela Doria blir utomordentligt sadistiskt sönderskuren av Kalle Anka-mördaren, inför den maktlöst telefonlyssnande kommissarien. Rakbladsscenen är nog en av de absolut notoriska i filmhistorien och är klart en av orsakerna kring eventuella snuff-rykten och andra stämplingar på den här produktionen. Den svängigt dramatiska jazzen fungerar enastående att förstärka intrycket av det som händer.

2. City of the Living Dead: Titta inte skumma präster som hängt sig i trädet på en kyrkogård. Du tror att det är så läskigt att det räcker med att gråta blod? Sorry, du kommer att spy ut tarmarna också… Daniela Doria står här, som så ofta annars, i centrum för händelsernas förlopp.

3. City of the Living Dead: Nej, jag är nog inte heller så överdrivet förtjust i Giovanni Lombardo Radice (äks John Morghen), men att borra honom genom huvudet för att ens halvkåta snorunge till jänta är på honom tycker jag väl är att ta i lite väl mycket.

4. House by the Cemetery: För lång och trogen tjänst inom genrefilm får Dagmar Lassander ett antal genomcyniska och sadistiska hugg i kroppen av en astmaflåsande Dr Freudstein. Kanske hade hon väntat sig ett vänligare mottagande, men som jamaikanen i Predator 2 sa: ”Shit Haaapens…”.


5. Zombi 2 (äks Zombie Flesh Eaters): Olga Karlatos tror sig ha stängt ute ett gyttjemonster när plötsligt en murken hand tränger sig genom dörrplankorna, grabbar tag en näve av hennes nytvättade hår och drar henne långsamt, långsamt mot… … …en vass spets och vi anar hur det kommer att gå – hon spetsas plågsamt genom ögat av en riktigt stor speta – ”Ouch, out of Hell!” Troligtvis den mest omtalade scenen i hela filmen, om inte för hela Fulcis zombieepok.

6. Zombi 2: Samma stackars sköna Karlatos är reducerad till ett smörgårdsbord där ett gäng zombies i sedvanlig pose mumsar mer eller mindre delikata munbitar ”hors d’œuvre”. Fulci har till fullo utnyttjat sitt 2:35-format – först zoomat in detaljerna och därefter visat den makabra helheten! Som tidigare med Olga är här musiken mycket ändamålsenligt utformad.


7. House by the Cemetery: Ania Pieroni får en idiotisk idé att gå ner i Freudsteins källare för att leta efter debile Giovanni Frezza. Straffet låter inte vänta på sig; den helt igenom egensinnige och kallhamrade doktorn skivar upp hennes strupe ett antal vändor i en personlig favoritscen, som avslutas lite senare när Frezza väl är nedanför trappen och ser hennes huvud dunsa nerför trappen.


8. Lizard in a Woman’s Skin: Ok, det finns de som inte gillar hundar... och sen finns det de som INTE gillar hundar! I den suggestiva och mardrömsaktiga giallo-filmen från tidigt 70-tal återfinns en makaber scen med ett antal uppsprättade hundar med inälvor och allt för allmän åskådning. Fulci och effektmakare Rambaldi fick det hett om öronen för sina verklighetstrogna mekaniska canines; fast idag finns det ju konstnär som verkligen får plåga livs levande varelser i konstens namn utan att det händer nåt…:-o

9. The Beyond: Vad gör man med elaka, mordiska flickor som varit fräcka nog att bli levande döda? Det visst Maestro Fulci; man tar David Warbeck, som laddar revolvern på sitt karaktäristiska sätt, och låter honom skjuta ett stort håll i huvudet på henne, så att ljuset kan skina igenom skallen. Fulci var extra elak mot henne på inspelning och anklagade henne för att vara knarkare – kände han henne innan kanske, så att han kunde motivera hennes slutagerande?

10. The Beyond: Aj-aj, stackars mamma och hustru upptäcker att något är fasansfullt fel har inträffat på bårhuset ”Do Not Entry”. Hon blir så förskräckt att hon dör och i och med det välter ikull en stor flaska syra som fräter sönder hennes ansikte till och hallonsylt med grädde. Tyvärr blir det ännu läskigare när hennes dotter (likväl påstådd knarkare) absolut är allergisk mot sådant kladd!