tisdag 11 augusti 2009

Do Not Fraternise With Indian Demons With Peculiar And Long-Winded Names!



Fick lite blodad tand och läste ännu en tidig kortroman av den härlige Graham Masterton. Charnel House (1978) är en grad mer underhållande än de två tidigare jag läste nyligen, Devils of D-Day och Heirloom, och är steget före dem i det mesta. Den här gången ägnar sig Masterton att måla ut det okulta kring mytologier bland de nordamerikanska indianerna, något han tidigare gjort i både The Manitou samt Revenge of the Manitou och fortsatt med vid ett antal andra tillfällen, exempelvis i sin utmärkta tredje del om manitou Misquamacus – Burial.




Men till Charnel House nu … Ett hus har plötsligt börjat andas; det är något demoniskt fångat i husets byggstenar där en prärievargs huvud morrar hotfullt som portklapp på dörren. Det är snart dags för demonen ”The First One To Use Words For Force” (eller i all korthet: Coyote) att åter förkroppsliga sig i människornas värld och sprida sjukdom, elände och död omkring sig – först ska han bara skaffa tillbaka sin andedräkt, sina hjärtslag och sitt blod för att bli hel igen… Därefter väntar bara håret som han skurit från jätten Big Monsters huvud – håret som kommer göra honom odödlig!



Precis som Graham Mastertons tidiga berättelser handlar det knappast om något större finlir och skönskrivande, men det kompenseras närmast till fullo utav hans fantasi och förmåga att hela tiden underhålla och hitta variationer i sina teman. I Charnel House får man ta del av blod, makabra händelser och kusliga monstrositeter på löpande band och det lättas knappast på gasen från sidan 3, 4 eller nåt ... Avslutningsvis ska denna titel ha publicerats i svenska "Kalla kårar" under namnet "Demonen" ... men att få tag på en sådan raritet skulle väl vara närmast omöjligt.


3 kommentarer:

  1. Att ingen mer har blivit filmatiserat av den här karln! The Manitou var en trevlig liten film och det borde ha gjorts mer medan man var i farten!

    SvaraRadera
  2. Det enda jag inte gillar med Masterton är att det känns alltför ofta som att han inte har en aning om hur allt ska sluta när han börjar skriva, eller så klämmer han in världens lamaste twist. Jag läste precis The 5th witch, som är en av hans senaste och en helt ok liten timewaster om häxor som tar över Los Angeles, men som förstörs totalt av det riktigt pinsamma slutet...

    Men annars är han rolig. Måste rota fram lite av de gamla böckerna jag har...

    SvaraRadera
  3. Fred: Ja, det är synd! Det var ju tal om att Mariano Baino skulle ha filmat Mastertons RITUAL, men det blev väl inget med det...

    Jocke: Jo, det är väl de allra senaste nu som inte är upp till hans standard. Annars är de flesta av hans 80-talsböcker rejäla doningar. Tipsade om några av mina favoriter i förra GH-inlägget ;-)

    SvaraRadera