RETRIBUTION (1987) var en av de udda filmerna man plockade till sig från de gamla hyrvhs-haken i sin forna lilla hemstad. Jag tyckte igen att det skulle vara roligt med en gammal ungdomsskräckis och se om man fortfarande gillade den. Det var ju så länge sen, men minnet av huvudpersonen var att han liknade författaren Ramsey Campbell och såg både nördig och grym ut genom filmen.
Before: Nerd
Nutid då: Filmen slår på stort med ett massivt, energiskt score längsmed en hastig kameraåkning. Titeln "Retribution" möter en i lökigt gröna färger och billig serif. George Miller (Dennis Lipscomb) är en misslyckad konstnär som hoppar från taket i lika misslyckat självmordförsök (better luck next time, dude...). När han återhämtat sig tillräckligt får han gå i terapi hos snygga psykiatern Jennifer och blir plötsligt upptäckt av sina grannar och populär bland brudarna, i synnerhet sin blivande flickvän Angel... Frid och fröjd? Nädå! En suspekt latinosnubbe blev brutalt torterad och mulad i närheten, precis under samma ögonblick som George hoppade, och denna snubbes själ ser till att besätta vår anspråkslöse huvudpersons sinne: När George sover kryper den mördades ande ut med sin värds astralkropp och letar upp sina banemän för att mörda dem de allra gruvligaste sätt...
After: Word!
Guy Magars RETRIBUTION är en i stort sätt väldigt underhållande film, även om den bitvis blir lite pinsam när George slänger sig med sina one-liners och försöker göra sig lustig inför kjoltygen; emellertid
repareras denna skada av Lipscombs icke oansenliga talanger som manisk, cynisk och ondskefull nemesis, med glödande ögon -- skriandes sin slogan: "Santa Maria, mother of God -- Help me!" Tidsenligt och genremässigt begås det en handfull relativt slaskiga mord genom övernatuliga fömågor, och vidare är slutet helt i sin ordning och alltsomallt lämnas man med ett belåtet leende i filmsoffan medan eftertexterna rullar. Najs!
repareras denna skada av Lipscombs icke oansenliga talanger som manisk, cynisk och ondskefull nemesis, med glödande ögon -- skriandes sin slogan: "Santa Maria, mother of God -- Help me!" Tidsenligt och genremässigt begås det en handfull relativt slaskiga mord genom övernatuliga fömågor, och vidare är slutet helt i sin ordning och alltsomallt lämnas man med ett belåtet leende i filmsoffan medan eftertexterna rullar. Najs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar