Kom precis på att jag i helgen sett en hel del filmer som börjar på "S" ... Inte så märkvärdigt kanske, med tanke på exempelvis hur många stjärnor på himlen som börjar på "A" ... Kanske inga riktiga stjärnor jag sett men får skriva lite kort om varje...
SHUTTLE -- Ja inte en "space shuttle", men däremot en pendelbuss som lurar till sig flickor att sälja på svarta marknaden. Filmen är till stora delar oviss och manipulativ, men efterhand barkar det av åt mer och mer förutsägbarhet; även om spänningen hålls uppe så slutar det ändå som väntat -- vilket iofs främjar de njutbara feel bad-känslorna. Det som är lustigt, dock, är hur hjältinnan mosar sin förövare och ändå så... Ja, ja... då hade den varit lite mer originell. Spännande var den iallafall, fast den inte var något mästerverk.
SPLINTER -- Inte nån gammal klassiker från 80-talet, men även om vi inte snackar årgångsvin så känns denna film mycket mer engagerande och nyskapande för den modernare skräckmarknaden. Konceptet med "spetor" som infekterar kroppen och manipulerar och formar den för sitt syfte för tankarna tillbaka till tiden då skräck var nåt som verkligen betydde något... Ok, ni vet nog själva vilka filmer jag menar... Spännande är det här och skådespeleriet är mycket bra. Tyvärr kunde de skippat en hel del av det där irriterande MTV-klippandet. Tur att man inte har epilepsiiiii.
SPLICE -- Den mest originella av "S"-filmerna, samt klart mest sympatiska och samtidigt etiskt spekulativa filmen. Inte minst måste det vara en risk för producenter och regissör. Utfallet känns långt ifrån enhetligt, men utförandet är snyggt i varje fall... (se även separat inlägg)
SHELTER -- Julianne Moore som psykiater och framförallt Jonathan Rhys Meyers som patient med Dissociativ Identitetsstörning (personlighetsklyvning) gör ordentligt bra rollprestationer i en film som börjar som en psykologisk thriller med övernaturliga inslag med som övergår mer och mer i en slags renodlad voodooism a la Arkiv X... Det är väldigt interessant och kusligt ibörjan, men tyvärr så spårar det ur slutligen. Antingen kör man hela psykologispelet ut eller kör man renodlat Arkiv X/Okult ... så här blir man bara besviken till slut... Handlingen går iallafall ut på att Moore ska försöka luska ut hur Rhys Meyers kan anta de olika personligheterna från människor som senare visar sig ha dött en fasansfull död. En gemensam nämnare visar sig allteftersom -- alla har tappat sin tro!
Tappat min tro har jag nog gjort för länge sen på filmer i still med STAUNTON HILL... Ja, de försöker hitta variationer, men det är ändå bara samma typ av "lura de dumma turisterna, slakta dem, ät dem eller sälj deras hud och organ till fattiga eller högstbjudande" -- har man sett Turistas och Hostel har man sett dem alla. Kryddan blir väl bara kameraarbete och försök till skådespeleri, annars är det bara samma, trista ... Gäsp!...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar