Igår avslutades uppföljaren till The Manitou -- Revenge of the Manitou (1980). Det är den sjätte boken jag läser av de allra tidigaste alstren mellan genombrottsroman och de mer uppbyggda horror-verken som tog sin början med romaner som t. ex. The Pariah, Family Portrait och Death Trance under tidigt 80-tal. Något fåtal som jag vet är lite insatta i ämnet kommer förstå att vi får återse karaktärer och aktörer från debuten, dvs. fakemediet och den coola, månriddaren Harry Erskine med sin sidekick John Singing Rock i kampen mot indianska andar och demoner: Den här gången har det gått 999 månvarv sedan den sista massakern på indianerna och nu ska spådomen om De Mörka Stjärnornas Dag träda i kraft; då ska den mäktigaste manitoun Misquamacus (äks. Quamis, Maccus osv... ;-) tillsammans med ett tjugotal andra mäktiga medicinmän före den vite mannens åkalla en monstruös best från mörka vattens djup för att döda lika många vita män, kvinnor och barn som slaktats och stympats av de som tog den röde mannens land. Phew... Och till hjälp har han de andliga kärlen av en skolklass oskyldiga små pojkar och flickor i en skolbuss på utflykt... My God!
Den här boken, som jag läste under Kalla kårar-titeln "Andarnas hämnd" (hittade den på ett antikvariat för en femma) är skön att läsa och håller måttot "you get what you bargained for" -- ren, enkel och snabb underhållning utan en massa omsvep. Dock tycker jag att den är bättre skriven och mer intensiv och engagerande än de flesta av Grahams tidigare böcker. Kanske beror det på att man verkligen älskar den hämndgalne och genommörka gamle medicinmannen Misquamacus som alltid kommer tillbaka för att slutligen kunna få sin hämnd på alla som fördrivit och mördat hans folk (se även Burial (måste!!!) och Manitou Blood (om önskas...)). I denna uppsättning kommer trollkarlen tillbaka genom att ta den lille pojken Tobys (ättling till "Bloody" Fenner) kropp i besittning och jag skräck i sin omgivning genom att låta sig själv få skepnad i en massiv trämänniska ur en garderob ... Yowzah! Tyärr spoilas väl Revenge av ett litet klent slut i själva slutstriden, men jag har varit med om värre... det är smällar man får ta ... etc.
För de som skulle vilja känna på den här serien själva kan jag rekommendera att försöka få tag i The Manitou av Graham Masterton; helst ska det vara den utgåvan jag har med båda sluten -- den med datorernas och maskinernas "manitou" och den urprungliga (den som inte fick vara med från början) avrundningen med "veneriska sjukdomar"... Har ni bara era sinnen med er så duger det nog vilket som...
Nu får jag väl fortsätta mitt Masterton-korståg med Wells of Hell ... för att sedan fortsätta med lite mera rejäla doningar... Så för alla er som orkar... See ya!
Appropå bra lässkräck så kan jag rekommendera Guillermo Del Toros The Strain, första delen i en trilogi skriven tillsammans med en annan snubbe... Vampyrinfektioner, på ett väldigt intressant och aningen vetenskapligt sätt. Jag har läst 2/3 och den är riktigt spännande än så länge.
SvaraRaderaTackar för tipset! Får kollas upp...
SvaraRadera