Rage, The Long Walk, Roadwork and The Running Man ... The Bachman Books!

Under 13 icke så otursförföljda dagar kapade jag av de fyra först utgivna böckerna skrivna under pseudonymen Richard Bachman. Från början läste jag alla separat, som brukligt på svenska, men sen en tid tillbaka fick jag tag på ett samlingsverk där de fyra mest kända Bachmannarna samlats ihop (strax efter avslöjandet) – The Bachman Books (USA, 1986). Orsakerna till bluffen med Bachman har jag inte orkat utreda närmare, men den enklaste anledningen kan ha varit att King ville kringgå den regel som fanns en gång på agenturen att man bara kunde ge ut en roman om året, vilket knappast lär ha tilltalat en ung, fantasifull och glödande initiativrik författare som han själv (och har man en gång blivit anklagad för att ha ett svårt fall av ”diahorrea of the word processor” måste man ju stå upp för det!)

De fyra böckerna i samlingen är i tur och ordning Rage (-77), The Long Walk (-79), Roadwork (-81) och The Running Man (-82). Visserligen har fler publicerats under det tagna namnet, men de kan inte likställas de första fyra, ”äkta” Bachman-böckerna: Thinner (-84) var missen som avslöjade bedrägeriet; Regulators (-96) var en gimmick kring Desperation (om än en bättre roman än den senare) och Blaze (-07) var en opublicerad skrivbordsprodukt som lämpades jag lika väl under samma täckmantel. De ursprungliga Bachmanromanerna kännetecknas, enligt mig, av en mer stiliserad, minimalistisk och aggressiv King – en närmast utagerande styrka som i all enkelhet skulle kunna ses som ett politiskt ställningstagande mot den amerikanska drömmen…

“The Cherokees used to slit their noses. The idea was to put a cunt right up on their faces so everybody in the tribe could see what part of them got them in trouble”

Rage handlar om tonårige Charlie som är på väg att bli förflyttad till en specialskola; han har tidigare överfallit och skadat en lärare och har i början av berättelsen blivit kallad till rektorn för information om skolbytet – efter mötet tar han fram sin pappas pistol ur skåpet och patroner och går tillbaka till sin lektion, skjuter Mrs. Underwood och tar sin egen klass som gisslan. Officiellt är de under dödshot under huvudpersonens förhandlingar med rektor, psykolog och polis… men så småningom är det ingen som känner sig hotad eller ens frihetsberövad – alla, utom en, i klassrummet känner sig efterhand mer och mer bekväma att lätta sina hjärtan och släppa loss spänningarna i sina liv och allt detta inför och till synes under ledningen av Charlie själv. ”Raseri” berättas i första person och ur Charlies eget perspektiv och utöver detta är det till stor del vi själva som får sluta oss till hur det är ställt med honom, hans klasskamrater och skolan. Ibland får man ställa sig frågan vem som är sjuk och hur mycket.



The Long Walk består av 100 stycken pojkar i övre tonåren som får äran att vara med i tävlingen ”Maratonmarschen” där vinnaren får allt han kan önska. Haken är den att de som förlorar missar inte bara chansen till guld och gröna skogar, de mister även sina liv: Reglerna är tydliga; du måste gå i en hastighet av minst sju kilometer i timmen; du får inte stanna upp eller vika av från kursen, störa medtävlande etc. För varje regelbrott får du en varning och efter tre varningar så väntar bara döden, utmätt av militärer på bandvagnar med hypermodern teknologi. The Long Walk är nog den råaste och uppenbarligen mer känslokallare och kan upplevas helt meningslös – de bara går och går, snackar och får kramp, blir tokiga och skjuts ihjäl… tills någon eventuellt vinner. Men detta bidrag av Bachman är långt ifrån tråkig och meningslös: Främst får vi en chans att försöka sätta oss in i de olika, mycket intressanta karaktärerna via, i huvudsak, deras dialog, samtal som inte en amatör skulle kunna tänka ut. Frågor som: Hur kan de gå in i en sån här tävling? Eller djupare: Är detta en allegori för det amerikanska samhället?

Roadwork tar oss genom de tragiska sista månaderna i en mans liv vars son har dött i cancer, vars hustru lämnat honom, vars hus måste exproprieras eftersom en stor väg ska byggas över grannskapet och leda till den lokala ortens ekonomiska blomstring. Klart, han får ett bra pris för huset, men han vägrar att lämna huset för att den älskade sonens minne är starkt knutet i huset. Istället faller den ena tryggheten efter den andra och hans står slutligen ensam och rasande inför lagen och det annalkande bygget. Han bestämmer sig för att ändå sälja huset … och köpa lite ammunition och dynamit! Roadwork är en berättelse om hur hemmet inte längre är den där trygga och oantastligt säkra borgen som ska skydda oss från inkräktare… och vad som kan hända när man blir lämnad med sina sorger, funderingar och sin frustration. ”Vägbygge” är den längsta boken i samlingen och lite längre än ”Maratonmarschen” (c:a 250 sid.) och har man tyvärr gjort som jag och väntat med den till sist kan det kännas lite tungt innan den riktiga stämningen infinner sig. Annars bygger den upp sin intrig långsamt och metodiskt ända till det oundvikliga slutet.

“I believe you kicked the assistant principal in the upper thigh once while his back was turned?”
“Crap [...] I kicked him in the ass.”

The Running Man tar oss med till ett Amerika år 2025 där allt och alla styrs av Nätverket och deras TV-apparater är obligatoriska i varje hem. I burkarna kan man följa alla sorters 'reality shows’ där de mänskliga deltagarnas insats är alltifrån en hjärtinfarkt, ett förlorat ben eller en arm, till att bli jagad av prisjägare och nedskjuten som en usel brottsling. Många söker till spelen, för det finns inga jobb längre och kanske kan man kvalificera sig för någon såpa för att få in lite kosing (A-kassan blir aldrig var den en gång var!). Ben Richards är en ’svartlistad bråkstake’ som har en sjuk lite dotter hemma (i framtiden har alla gamla svåra sjukdomar kommit tillbaka) och han är trött på att hustrun måste sälja sig för att ha råd att köpa värdelös svarta börsen-medicin. Han beger sig till Spelbyggnaden och kvalificerar sig för den farligaste showen av dem alla – ”Den flyende mannen”. Det är mycket pengar i given här; problemet är att ingen har lyckats överleva spelet ut. The Running Man är nämligen ett utmärkt sätt för regimen att göra sig av med obekväma individer. Men så länge Richards kan hålla sig undan, ju mer pengar kan han dra hem till sin fru och deras sjuka dotter… Det är i varje fall vad han tror… The Running Man är en heltigenom spännande, fartfylld och den klart mest medryckande historien av de fyra i The Bachman Books. Denna framtida dystopi är utan tvekan min favorit bland sina jämlikar. Det ligger nära till hands att känna glöden från författaren inför ställningstagande gentemot den totalitära, kapitalistiska staten där skådespelen, likt dokusåpor likt djävulska gladiatorspel håller folket i okunskap och kontroll, samt sinnlig dekadens.

Avslutningsvis vill jag säga att The Bachman Books är en både bra och ändamålsenlig liten samling som fungerar finemang för att man ska kunna sätta sig in i det lite annorlunda synsätt och förhållande till skrivmaskinen som Stephen King hade under sin nom de plume Richard Bachman. Man kan tycka, åtminstone till en början, att Rage, Walk, Road och Running Man inte kanske känns lika mästerliga och fantasifulla som många andra, mer framgångsrika och typiska Stephen King-romaner som exempelvis It, The Stand och The Shining, men vid närmare eftertanke fyller de ett mycket mer intressant, personligt rum inom Kings författarskap. Jag rekommenderar starkt att man som Stephen King-läsare fortsätter sitt utforskande av honom genom att läsa någon eller fler av dessa mycket tänkvärda små romaner.