En svår men faktiskt mycket bra film är fortfarande Mariano Bainos vackra och stämningsfulla skapelse DARK WATERS (1994). Hur denne kille bara fått göra en enda riktig film (utöver kortisar som Caruncula ...) är en gåta för mig; kanske har han haft många och/eller mycket emot sig, vem vet... Jag som fan av Graham Mastertons böcker gladdes åt de då nyheterna att han skulle göra rörliga bilder av förstnämndas enastående makabra RITUAL (aka. Feast) -- Jag tänkte att det hade blivit en riktigt intressant, blodig saga med Sgr. Bainos hypnotiska, konstnärliga touch! Men ack... Ja-ja... DARK WATERS utspelar sig på en ö i Svarta havet, utanför Ukrainas kust; där vaktar en sekt med nunnor ett avgrundsmonster som igen väntar på att släppas lös ... och dit kommer den föräldralösa Elizabeth för att leva i det medeltida klostret på den klippiga ön, i väntan på att minnas... Mariano Bainos film är en egensinnig hyllning till HP Lovecrafts berättelser och är både mycket skickligt och vackert gjord; en sådan film kunde lätt ha blivit halvmesyr som bäst, men lyckligtvis fanns allt tillhands för att det verkligen skulle klaffa! Nu är det bara att försöka på tag på den där stenmedaljongen som jag skippade, första gången...;-)
En gång för länge sen, när jag tröttnade på Melodyline, var det bara Midnight Video Club som gällde. Efter att dessa filantroper gett sig in på att sälja amerikanska Midnight Videos vhs-rippar i pal-format för en liten svensk marknad var THE LIVING DEAD AT THE MANCHESTER MORGUE en av de två första filmerna ut till försäljning, varav den andra var ANTROPOPHAGUS. Jag skaffa den sistnämnda men var lagom imponerad av filmen; kanske var det för att kvalitén inte var så bra, för i följande nyhetbrev ursäktade man sig från svenska MVC men skrev att just Jorge Graus film faktiskt höll måttet, bild och ljudmässigt. Men det kom att gå några år till innan jag införskaffade filmen på DVD. Nu har jag för andra gången sett denna NO PROFANAR EL SUEÑO DE LOS MUERTOS (1974, ja det var ett speciellt år för mig ;-) och den är klart mycket mer än bara en film i raden av "Night of the Living Dead-filmer". Först och främst är den känd för sin fantastiska engelska landsortsmiljö, med vad mer är att den oxå innehåller en bra dialog med vettiga skådespelare. Vidare är "zombierna" i denna film sminkade på ett mycket bra sätt (inte torkad lera à la Italia eller svullna fikon à la Romero) och känns genuint skräckinjagande. Slutligen är filmen i sig kanske den verkligt mest kusliga av de levande döda-filmer jag sett i mitt liv -- jag tänker i första hand på hur kameraarbetet och ljussättningen fungerar, vilket gör att filmen blir en riktigt trevlig och givande upplevelse ... Eller som senhor Jorge själv säger... Jag hoppas att ni har en bra stund; alltså att ni mår riktigt dåligt (ja, inte direkt så sa han, men ni fattar ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar