"It's all about fitting in." – Brian Yuzna's SOCIETY

Billy Whitney har allt. Han har en rik familj och bor i ett vackert hus; han är populär på skolan och en atlet, men det är något som är fel. Det verkar som om det är något under ytan, som maskar inne i ett färskt äpple. Billy tycker att han inte hör hemma; han har en känsla av att han kanske är adopterad och att mamma, pappa och lillsyrran har ljugit för honom hela hans liv. Sanningen är att han inte är en av dem. Han tillhör inte dem; han är inte en i eliten, men som Dr. Cleveland lovat honom: ”You’re going to make a wonderful contribution to society.” Och så ska det bli...

Billy, spelad av en pre-Baywatch Warlock (vilken tur!), är ett praktexemplar av bastard som behövs för att blanda upp genpoolen bland de blåblodiga aristokraterna i Beverly Hills. Som barn togs han in av makarna Whitney för ett enda syfte – att fostras och näras att bli ett sunt och kraftfullt tillskott i de regelbundna ceremonierna kring ”the shunt”, en festlighet som syftar till att stärka upp den inavlade maktrasens gener och på samma gång ha en riktigt trevlig stund med gänget. Billy är alltså inte bjuden på ”middag” – han ÄR ”middag”…

Society (1989) är den produktive filmskaparen Brian Yuznas regidebut. Han är för de flesta filmentusiaster kanske mest känd som producentdelen i den underbara duon som gav oss sköna juveler såsom Re-Animator, From Beyond, Dolls och Dagon. Då var det Stuart Gordon som satt i regissörsstolen. Nu är det Yuzna själv som håller i dirigentpinnen och det gör han med insiktsfullhet och pondus. Senare har han kommit att regissera, bland andra: Bride of Re-Animator, Beyond Re-Animator, Return of the Living Dead III, The Dentist och Faust: Love of the Damned.

Enligt mina observationer är det många som står tveksamma inför eller är rent avogt inställda till Brian Yuzna som regissör, vilket jag inte fullt ut kan förstå. Visst har han inte kommit upp i side-kicken Gordons högsta klass (och uppenbarligen har han gjort sina bottennapp, även om jag personligen inte sett något riktigt, riktigt dåligt av honom), men han har sin egen säregna stil och sin egen vilja att göra filmer för en rimlig budget. Jag har tolkat det så att han gärna behandlar övernaturliga företeelser på ett rättframt sätt så att det vid minsta misstag kan uppfattas som dåligt hantverk. I vilket fall verkar han inte vara någon som är överdrivet förtjust i djupgående metaforer eller ens låtsas att hans filmer är förmer än vad de är avsedda. I övrigt verkar emellertid inte Yuzna varit så aktiv på regi-fronten de senaste fem åren, men nu verkar det som om den där omtalade, fjärde upplagan av Herbert West & Co., House of Re-Animator ha tagits ur malpåse igen, enligt den gamla ordningen med Yuzna som producent och Gordon regissör. Möjligtvis beror återupplivningen på nya politiska vindar efter Bush och Cheney (en mörk Vita huset-satir skulle väl sprängt hans stålhårda kransartär…).

Tillbaka till Society: Filmen kan klart ses som en svart, absurdistisk samhällssatir där fokus ligger på överklassen, den utsugande eliten som har makten helt i sin hand och kan styra och leka med vanliga, enkla människor hur de vill och leva ut sina dunklaste, mest makabra förlustelser. Gestaltningen av de rika och mäktiga har i detta fall gått så långt att man inte bara tagit till sig symboliska åskådningar om att samhällseliten är en egen slags ras; i Society målar Yuzna upp den sanna bilden av samhällets grädda – societeten är verkligen en annan slags art och i den kan ingen nyrik ”upstart” upptas: ”It’s all about good breeding.”

Regissören avvek en hel del från det ursprungliga manuset där karaktären Billy rätt och slätt slutade som blodoffer åt en hemlig kult. Istället för denna banalitet kom Yuzna på att man istället skulle göra det övernaturliga från Billys eget huvud och göra verklighet av det hela. Familjen, terapeuten, domare Carter, polisen, klasskamraterna, vännerna och de andra i samhällets högsta skikt – alla har de förmågan att forma sina kroppar efter behag och i ceremonin, ”the shunt”, också utsätta sina världsliga offer för samma behandling, forma dem och absorbera dem. Denna elit kan och behöver alltså dryga ut sina gener från tid till annan och detta är inte bara en livsnödvändighet utan även ett tillfälle till stor underhållning och utövande av gruvliga excesser och perversiteter. Utsvävningarna och de makabra beteendena är något som även till och från har kunnat tillskrivas några få styrande som själva kan ha motverkat omoraliska handlingar, för att sedan själva helt utom synhåll och ostraffat kunna ägna sig åt just sådant.

En teori hos Yuzna är att det en gång i tiden fanns en grupp människor som blev smittade av ett virus som gav dem dominans och med en exklusiv förmåga att tillskriva sig makt och rikedom följde även förmåga att låta sin kropp anta vilken form och kombination de än ville. Till sin hjälp med filmens effekter, som mot slutet skulle vara särskilt spektakulära, hade Yuzna den säregne kreatören "Screaming Mad" George (som kom att bli chefen för effekterna i en mängd andra Yuzna-regisserade filmer). De effekter och modeller som skapades av SMG i Society kom att bli stilbildande för ett flertal andra filmer han jobbade med efteråt; man skulle kunna tro att han var banbrytande inom en viss typ av specialeffekter.

När filmen släpptes tog det lång tid innan den kunde köras på hemmaplan. En förklaring till att intresset för filmen varit lågt kan ha varit att man i USA inte förstod att överklassen i filmen är mer av Europeisk art där man inte bara kan bli rik och få status (Society funkade bra i Europa och särskilt i England), och när det gäller kulturkrockar är inte jänkarna generellt så öppensinnade som man skulle önska. Ytterligare ett problem var de hårda jäpparna på MPAA som i stort sätt ville ha bort hela sista reelen. Varför? Jo, där var orgien med de makabra scenerna. Ändå hade Yuzna varit insiktsfull nog att sett till att filmen är helt blodfattig på dessa ställen, för att inte förstärka chocken. För att hårddra saken skulle man kunna hävda att filmen egentligen inte visar något hemskt alls – inget blod, inget sex – men att det anstötliga ligger i det antydda och det halvt visade. Det farliga handlar om incest, inavel och andra moraliska tabun och fysiologiska abnormaliteter ... samt en enda stor hög med klibbig latex, i vilken samtliga skådespelare och statitister lägger sig halvnakna i och rullar runt med varandra; vad gör man inte för konsten – jag hade definitivt gjort det, för Brians skull.

Society är en originell film som klänger sig fast vid en. Den är inte blodig, men kladdig; den är inte exploaterande, men ändå okonventionell och utmanande. Den känns fortfarande fräsch och inte lika gammal som de tjugo år den har på nacken och jag anser att detta är Brian Yuznas bästa film, närmast i konkurrens med Bride of Re-Animator och därefter Return of the Living Dead III. För c:a tre år sen köpte jag den franska utgåvan Opening, på den tiden jag hade superdille på "open matte". Den här gången fick jag sent reda på att Anchor Bays OOP innehöll ett kommentarspår med regissören och kollade snabbt upp var jag kunde finna utgåvan. Det visade sig att Videodrome hade ett skyltex kvar och jag kom över en dvd för halva priset via snabb och effektiv mejlkontakt. Jag har inte jämfört än men jag sluter mig till att jag utöver extras fått en bättre bild till på köpet. I vilket fall var det kul att ha kommentarer om filmen från Brian Yuzna; han har alltid något att säga och det är både informativt och trevligt.