DVD or not DVD...

När det gäller mig själv verkar det som jag med jämna mellanrum kommer till en punkt där saker och ting bara stannar upp. Ibland på ett sätt, ibland på flera. För ett tag sen bromsades mitt filmsamlande upp och jag kunde inte känna något behov av eller ens glädje i att försöka skaffa mig nya filmtitlar på DVD. Det kändes tomt att inte ha något att sträva efter längre; men sanningen var väl den att jag fått tag på det jag verkligen tycker om och faktiskt vill ha kvar (medan man sålt av det som inte längre hållit måttet). Sen fanns det inget nyproducerat som jag gillade tillräckligt för att offra pengar på det; dessutom ogillar jag att dra på mig exemplar i hyllan som jag inte tycker om eftersom de blir svåra att göra sig av med sedan. Utan några osedda filmer på lager så har man fått hänge sig åt att titta en gång till på sina bortglömda klassiker och då verkligen insett storheten i de verka man verkligen lyckats hålla kvar. Men så en dag så börjar det rycka i både knopp och kropp efter DVD-filmer igen. Kanske kommer det mer lägligt när man tycker sig ha mer pengar än då man gjorde ett uppehåll (i tron att man ville, eller kunde, spara) eller så är det bara så att man inte klarar sig utan att hamstra vidare återigen. Problemet (utöver åderlåtning av plånboken, vilket får ses som en kalkylerad risk) är att man måste fokusera för mycket på filmer man redan sett. Nu känner jag att det är en obalans mellan vad jag vill ha och vad jag redan äger, vad jag redan sett och inte sett...