Kunde inte låta bli att kolla in nyversionen av Larry Cohens familjefilm It's Alive (2008)... Som vanligt i dessa postmoderna tider så är det ett "vackert" ungt par som väntar barn (inte ett moget par som i ursprunget); den ena har platt mage och den andra är i grossess och i full fart med att avsluta sin skolgång för att bli mamma på heltid - ett beslut som kanske var oundvikligt eftersom hennes geniknölar knappast var gnuggningsbara överhuvudtaget...
Tyvärr gäller detta hela filmen oxå... Efter ett par trevliga scener i duschen med en hot stand-in och en maffig charkuteri-episod på förlossningen stupar denna film ner i en mörk avgrund för att aldrig komma upp igen... Visst, Cohens bastardbäbis från 70-talet skulle väl egentligen inte heller kunna stympa vuxna, men i denna 2000-talsfilm går det hela in absurdum med det nyfödda monstret mumsandes katter, tvättbjörnar, psykiatriker, väninnan och annat löst folk så det skvätter 100-tals liter och morsan är helt dubbelnollad, den fjollan... och ingen av skådisarna kan spela för fem öre; kanske skulle de passa in i nån tysk splatterdänga av nån Andreas-typ...
Nä, efter att nyligen ha sett den eminenta prequeln av The Thing och den intetsägande remaken av Straw Dogs kommer denna in på klar tredje plats, trots den äcklige Stellan-sonen och den andra puckade blondinen och hennes snubbe (fan, vilken film är jag på nu egentligen...)
Yes, I was the director of this film and I deserve to lie here, so let me be... OK?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar