måndag 2 januari 2012

Not Just Inflated Dragons...



Igår bjöd polaren mej på bio... Och vi visste båda att det skulle bli The Girl With The Dragon Tattoo -- den amerikanska versionen av den svenska filmatiseringen av Stieg Larssons Män som hatar kvinnor... Det var längesen nu som jag verkligen reagerade på alla jänkarnas påfund att göra egna filmer av japaners, européers, svenskar och annat löst folks filmer -- en för det stora landet i västers lukrativa marknad med en publik som helt eller delvis inte klarar undertexter. Ändå kan jag fortfarande känna att det är onödigt att planka en film mer eller mindre rakt av och visa den i ursprungslandet Sverige... men till skillnad från Let Me In så har faktiskt denna Statare nåt att tillföra:

På det hela taget så tonar David Fincher ned vissa delar och accentuerar andra, utan att låta filmen gå utanför originalramarna märkvärt. Den stora, postitiva, skillnaden är Lisbeth Salander som jag tycker funkar mycket bättre, spelad av en utmärkt Rooney Mara, än Noomi Rapace som närmast överspelar sin roll på fler än flera sätt. Rooney Maras Salander är en mer dold, jagad och ser-både-bättre-och-passande-ut än den svenska motsvarighet som numera ska lanseras i Hollywood (oh my!). Vidare är blandningen av ett antal engelskspråkiga och flertalet gamla goda svenska aktörer en välkommen fröjd för öga och öra -- Christopher Plummer, Daniel Craig och Steven Berkoff trängs i samklang med allas-vår-Stellan och Per Myrberg, osv. Lite mer oväntat är dock den fördel regissören drar av den svenska vinternaturen på ett sätt som jag knappast lade märke till gjordes i den svenska filmen. 

Andra faktorer som talar till det amerikanska plagiatets fördel (ja, jag måste ju ändå medge att de inte alls kom på idén själva i Hollywood, men vem trodde detta ;-) är den subtila känsla jag ofta får av att det själva filmiska berättandet flyter på bättre och smidigare än det mesta som görs i Sverige -- det är något jag inte kan sätta fingret på och kanske berör det bara på ovana vid svenska filmer, fast jag ser fler såna nu än förut... Till råga på detta är Dragon Tattoos opening credits något av det maffigaste och spektakulära jag sätt; filmen är nästan värd att ses enbart för denna...



And this dragon looks better too



2 kommentarer: