"There were six of them..."
En film, som så många andra, som man hade velat se från första början, men aldrig gjorde ... och en film som med jämna mellanrum spelat upp en scen från någon trailer i huvet på en som för att säga: "Mej blir du inte av med, grabben"... Så tolv år efter filmsläppet 1990 (året man påbörjade en ny epok i sitt liv) har jag nu lagt dit pusselbiten med den tokskjutande Billy Connolly, iförd cigarr, mössa, glasögon och tomteskägg. Jag säger er nu: Jag har äntligen sett THE BOONDOCK SAINTS!
Handlingen är inte svår: Två irländska bröder (den ene spelad av Sean Patrick Flannery) kommer på idén att själva skipa rättvisa i Bostons brotts- och maffiaträsk. Samtidigt som morden blir mer och mer sofistikerade kallas Byrå-agenten och specialaren Specker (spelad av multikompetente Willem Defoe) in för att hjälpa lokalpolisen på traven. Utöver en galghumor och ett spefullt sätt har Special Agent Specker en synnerligen förhöjd förmåga att leva sej in i händelserna på en brottsplats, en närmast neurotisk egenskap som närmar sej psykosen. Snabbare än vad man kan tro har han de två skyldiga inför förhör, men misstänker han dem? Det intressanta är hur han blir förtjust i dem på en gång... men inte på det sättet väl? Willem Defoe behöver inte spela homosexuell för att denna filmen ska vara toppen, men det skadar ju inte heller när han i en scen vaknar upp med en lite mörkhyad partner i sängen som vill gosa och då utbrister: "Cuddle? What a fag!"
Jo, Billy Connolly är med på ett hörn här oxå, men han kommer mycket senare och deltar inte bara i twisten, utan oxå i den stora, IL GRANDE, eldstriden -- där den genomutmärkte Willem Defoe deltar både i sinnevärlden och idévärlden och lever sej in så det är en helvetes förjd att se och höra ... uppleva: "There was a firefight!" Minst sex av dem var det oxå! Eller en med sex pistoler... Va? Hämta kaffe och kringla din jävel, ha-ha...
Det verkar som många jämför denna film, och då ofta sågar med fotknölarna, med Tarantinos första framgångar på filmduken... och att detta skulle vara ett dåligt hopkok av det... Men hör noga! Detta är en jävligt bra och underhållande film. Karaktärerna är jävligt roliga och även om bara några av oss kultälskare kan tycka om fotot, regin och skådespeleriet är det helt och hållet från hjärtat och hälsosamt skönt förskonat från överlastat pretentiöst dravel och annat valspäck!
"Get me a donut and coffee, you fags!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar